The Chamber Plays

Strindberg skrev fyra av sina s.k. kammarspel - Oväder, Brända tomten, Spöksonaten och Pelikanen - under första halvåret 1907 och det femte, Svarta handsken, ett och ett halvt år senare. Som titel anger är det dramer i intimt format. Oväder skildrar en pensionerad herre i ett sommarstilla Stockholm. Men "ålderdomens ro" störs av att stormvindar från hans äktenskapliga förflutna sveper in. I Brända tomten utsätts de nostalgiskt betonade klichéerna "mitt barndomshem" och "vår aktade familj" för en obarmhärtig granskning. Spöksonaten blottar, med en visionär fantasi som har gjort pjäsen till en av Strindbergs mest spelade, förljugenhet och falskhet i det högre borgerskapet. Pelikanen angriper "modershumbugen", en kvinna som prisar sin förträfflighet men i verkligheten breder familjens undergång, Svarta handsken är en lyrisk julsaga med ett modernt bostadshus och dess invånare i centrum. Från att vid urpremiärerna i Stockholm ha mötts av en kraftig negativ kritik har kammarspel som främst Spöksonaten och Pelikanen kommit att bli banbrytande för den expressionistiska riktningen inom världsdramatiken.